Jag har flyttat HIT

hur många tårar kan man gråta? hur många gånger kan man sluta hoppas? jag ska nog inte vara här utan kanske någon annanstans. eller ingenstans alls. jag är helt säker på att jag är hjärnskadad. för jag vet att någonting fattas, någonting jag märker att alla andra har. men inte jag.

Vad är det för fel på mig egentligen, nu har jag inte uppdaterat på flera dagar. Allt behöver jag bli påmind om..
Ofta sitter jag och tänker på saker jag skulle vilja skriva i bloggen, som skulle bli intressant och riktigt bra, men det blir liksom aldrig av..

Jag tänker någonting i stil med "Nej men sen när jag är snygg och har en bra blogg och ett perfekt liv och när allt är jättebra, då ska jag göra det".

Ingenting är viktigt för mig när jag har en svacka, och bloggen är visst inget undantag..

..och jag vet inte ens om det går att blogga här? Ska skicka iväg det här så märks det väl..

Nä alltså, jag orkar faktiskt inte blogga.. Inte nu i vilket fall som helst. Jag är så jävla tråkig, inte så konstigt att ingen läser mig blogg. Hm..

Nu lovar jag mig själv att jag ska berätta hur min dag har varit så fort jag vaknar imorgon!

Jag är uppe alldeles för sent.. Sen ska jag flytta min blogg också, har äntligen kommit underfund med ett bra namn.
Passar då på att flytta över inläggen härifrån och från bloggen jag hade innan denna.
Men jag har ledsamt nog upptäckt att jag knappt har några bilder på datorn, eller någon annanstans.. Så hur ska jag kunna göra en ny design till den "nya" bloggen? Känns härligt det här. Säger godnatt till skärmen strax, ska bara in på facebook och spela lite spel..

Jag har städat köket åt mamma ikväll, jag kommer nog somna när som helst.. Nu ska jag dricka te och bläddra i senaste numret av ELLE interiör, mums!

..på sätt och vis. Uttorkad och utmattad efter en helg på crystal meth. Had to try it.

Det känns lite som att jag håller på att växa upp.. Förändras, igen alltså. Det känns bra. Jag vill inte vara personen jag är idag. Jag äcklas. Så som jag ser ut, det är inte jag. Känner mig inte som den där fula bruden utanpå.

efter en onykter dag fylld med tankar och ångest.

Vaknade vid tre, jag minns inte ens att jag gick och lade mig igår. Pojkväns bror och hans flickvän är här. Vi ser på första avsnittet av serien Madmen (stavning?), och hittills verkar den jättebra. Den utspelar sig på sextiotalet när alla rökte, överallt, och kvinnor skulle vara hemmafruar, love it! Jag hade inte haft någonting emot att leva då!

Light that spliff

Såg just på Cold Case, det får mig alltid att börja störtböla.. Jag Har spenderat de senaste dagarna hos min pojkvän utan att kunna blogga. Vi har bråkat en hel del, jag har massor med tankar som vill ut. Jag tänkte fylla på bakåt i bloggen imorgon.. Jag ska ut och ta lite "frisk luft", sen kryper jag ned i sängen och somnar.

God morgon.

Igår var jag så otroligt nära en meltdown. Av någon anledning har jag inte orkat bry mig om min stegrande depression, antagligen just p.g.a. depressionen.
Så istället för att be mamma ringa till en av mina läkare och få ett recept, alternativt bara ta mina antidepp som ligger och skräpar i medicinskåpet (ja, så illa har det varit), så låtsas jag att det ska gå över snart. En panikångestattack har jag fått den här vintern, jag vet inte ifall det borde vara fler.
Ungefär en veckas konstant panikångest om jag slår ihop timmarna.

Ibland önskar jag verkligen att jag kunde gå på ett möte, svara på några irrelevanta frågor och bli hemskickad med en burk benso. Men jag antar att jag får försöka ta tag i problemet nu.

Jag är bara en svart klump av negativitet känns det som. Det vill jag inte.. Jag har slutat bry mig, slutat försöka få det att fungera med min pojkvän, slutat gå i skolan, slutat äta, slutat träffa folk.

Nä, ta mig bort från den här skiten.