chicharia

Jag har flyttat HIT

hur många tårar kan man gråta? hur många gånger kan man sluta hoppas? jag ska nog inte vara här utan kanske någon annanstans. eller ingenstans alls. jag är helt säker på att jag är hjärnskadad. för jag vet att någonting fattas, någonting jag märker att alla andra har. men inte jag.

Vad är det för fel på mig egentligen, nu har jag inte uppdaterat på flera dagar. Allt behöver jag bli påmind om..
Ofta sitter jag och tänker på saker jag skulle vilja skriva i bloggen, som skulle bli intressant och riktigt bra, men det blir liksom aldrig av..

Jag tänker någonting i stil med "Nej men sen när jag är snygg och har en bra blogg och ett perfekt liv och när allt är jättebra, då ska jag göra det".

Ingenting är viktigt för mig när jag har en svacka, och bloggen är visst inget undantag..

..och jag vet inte ens om det går att blogga här? Ska skicka iväg det här så märks det väl..

Nä alltså, jag orkar faktiskt inte blogga.. Inte nu i vilket fall som helst. Jag är så jävla tråkig, inte så konstigt att ingen läser mig blogg. Hm..

Nu lovar jag mig själv att jag ska berätta hur min dag har varit så fort jag vaknar imorgon!

Jag är uppe alldeles för sent.. Sen ska jag flytta min blogg också, har äntligen kommit underfund med ett bra namn.
Passar då på att flytta över inläggen härifrån och från bloggen jag hade innan denna.
Men jag har ledsamt nog upptäckt att jag knappt har några bilder på datorn, eller någon annanstans.. Så hur ska jag kunna göra en ny design till den "nya" bloggen? Känns härligt det här. Säger godnatt till skärmen strax, ska bara in på facebook och spela lite spel..

Jag har städat köket åt mamma ikväll, jag kommer nog somna när som helst.. Nu ska jag dricka te och bläddra i senaste numret av ELLE interiör, mums!

..på sätt och vis. Uttorkad och utmattad efter en helg på crystal meth. Had to try it.

Det känns lite som att jag håller på att växa upp.. Förändras, igen alltså. Det känns bra. Jag vill inte vara personen jag är idag. Jag äcklas. Så som jag ser ut, det är inte jag. Känner mig inte som den där fula bruden utanpå.

efter en onykter dag fylld med tankar och ångest.

Vaknade vid tre, jag minns inte ens att jag gick och lade mig igår. Pojkväns bror och hans flickvän är här. Vi ser på första avsnittet av serien Madmen (stavning?), och hittills verkar den jättebra. Den utspelar sig på sextiotalet när alla rökte, överallt, och kvinnor skulle vara hemmafruar, love it! Jag hade inte haft någonting emot att leva då!

Light that spliff

Såg just på Cold Case, det får mig alltid att börja störtböla.. Jag Har spenderat de senaste dagarna hos min pojkvän utan att kunna blogga. Vi har bråkat en hel del, jag har massor med tankar som vill ut. Jag tänkte fylla på bakåt i bloggen imorgon.. Jag ska ut och ta lite "frisk luft", sen kryper jag ned i sängen och somnar.

God morgon.

Igår var jag så otroligt nära en meltdown. Av någon anledning har jag inte orkat bry mig om min stegrande depression, antagligen just p.g.a. depressionen.
Så istället för att be mamma ringa till en av mina läkare och få ett recept, alternativt bara ta mina antidepp som ligger och skräpar i medicinskåpet (ja, så illa har det varit), så låtsas jag att det ska gå över snart. En panikångestattack har jag fått den här vintern, jag vet inte ifall det borde vara fler.
Ungefär en veckas konstant panikångest om jag slår ihop timmarna.

Ibland önskar jag verkligen att jag kunde gå på ett möte, svara på några irrelevanta frågor och bli hemskickad med en burk benso. Men jag antar att jag får försöka ta tag i problemet nu.

Jag är bara en svart klump av negativitet känns det som. Det vill jag inte.. Jag har slutat bry mig, slutat försöka få det att fungera med min pojkvän, slutat gå i skolan, slutat äta, slutat träffa folk.

Nä, ta mig bort från den här skiten.

Alltså..


Jag blir tvungen köpa den här stolen, bye bye tattoo, hej snygging!

 

 

Usch vad oaktiv jag är här.. Jag blir så less på mig själv, men jag vill inte sluta skriva heller, för jag har lovat mig själv att den här gången ska jag inte göra som med mina andra påbörjade bloggar, börja skriva och sen helt plötsligt bara strunta i det när jag har glömt/inte kunnat blogga på några dagar. Det ska inte spela någon roll. Jag ska inte behöva vara såhär jävla löjlig, passiv. Jag måste smälla till mig själv och försöka vakna upp ur dvalan jag kallar mitt liv.

Det har varit ganska enkelt ett tag. För ungefär ett halvår sen, när jag träffade min nuvarande pojkvän, då var allt positivt. I slutet på Maj fick jag flytta "hem" från Vemyra ungdomshem i Sollefteå, där jag hade bott i ungefär tre veckor. Det var så löjligt alltihop. Jag blev utslängd från HVB-hemmet där jag bodde. De hade inget intresse av att försöka hjälpa mig. Allt det här är så löjligt. Jag vill inte låta som andra tjejer som är lite som jag, de här tjejerna som försöker spela coola, vara gangsters, de som säger att "Systemet knullade mig, det är därför jag är som jag är. Ingen har någonsin erbjudit mig någon hjälp." för det är inte jag. Och jag ska inte säga att alla tjejer som säger så snackar skit, men jag vet att väldigt många gör det. Jag respekterar de som förtjänar det, inte fjortisar som vill ha medömkan eller höjd status. Många jag bodde med var såna. De blev erbjudna hjälp, men de ville inte ha den.

Jag blev också erbjuden hjälp, men personalen hade inte kompetens att hjälpa mig. Jag klandrar ingen, utom möjligtvis de som påstod att "de har erfarenhet av tjejer med din problematik", för de hade ingen aning om vad de talade om.. Nu vet jag inte vart jag är påväg med texten, för de här sakerna orkar jag inte spy ut nu..

Men den senaste tiden har bara känts som skit. Jag har bråkat med min pojkvän ungefär varannan dag, jag har knappt träffat några av mina vänner det senast halvåret, jag känner mig så ful och värdelös, pga min vinterdepression, och som pricken över i fick min mor reda på att jag röker sen i somras. Fast vi har inte pratat om det, hon beter sig som vanligt mot mig. Så jag antar att hon på något omöjligt, kosmiskt plan har accepterat det. Eller så är hon kanske glad att det håller mig ifrån alkohol.

Nu får det vara nog, ett tag. Ska strax iväg och ha praktik/jobba.

HELVETE. Jag orkar inte med någonting idag. Jag ska försöka komma iväg sen, hem till en vän och röka lite..
Fast egentligen vill jag ha mer tabletter. Jag har ju fått för mig att jag behöver hjälp av kemiska preparat för att fungera normalt, och det verkar faktiskt som att jag har rätt.

För att kunna
vakna
vara bland folk
uttrycka mig
slappna av
somna


Jag ångrar verkligen att jag sa till sjuksköterskan att medicinen fungerar bra, nu kommer det dröja en evighet tills de höjer dosen igen.

Har slösat bort den här dagen vid facebook. Jag blir så arg på mig själv när jag gör såhär.. Jag ska ut ikväll, vilket innebär att ifall jag börjar fixa mig nu så är jag klar tills ikväll. Men min syster har nog duschat slut på allt varmvatten, så jag kan nog lika gärna gå ut och lägga mig i snön och dö.

Kul nog missade älskling bussen, eftersom min telefon slutade fungera och han inte kunde få tag på mig.. Skapligt kul. Äldsta lillasyster hade lyckats åka iväg med mina cigaretter tidigare idag, så när hon kom hem gick jag ut och kedjerökte lite. Nu är jag hungrig och på dåligt humör, och vill inte ens posta det här inlägget för det är så oerhört tråkigt och dåligt. Ska äta lite och gå och lägga mig, så hoppas jag att jag är mindre hemsk imorgon.